Bortlängtan

Bormes les Mimosas - paradiset på jorden. Vi ses om 16 dagar.

1:a advent.

Vita väggar, vit snö, vita lampor, vita lakan, vit stol, vitt sken, jag är vit, ramen är grå.

Art Deco light

De här ljusstakarna Street av Jan Johansson för Orrefors skulle gärna få pryda min vackra öppna spis i funkisstil i grå granit. Om bara jag hade haft en.

...

Sitter å softar

Med jord under naglarna och tankar på troll steker jag bacon och softar med mina nya vänner tazetterna och hyacinterna.

Söndag 19.23

Mother Earth

En julkula helt i min smak! Indiska, 25 spänn om jag inte minns fel?! Mjaou!

Ett konstigt barn

Jag har alltid haft en fetischliknande fascination av blommor. Framför allt som barn var lyckan total på en vildvuxen äng där jag rev runt och försåg alla i min närhet med minst varsin bukett. En till mamma, en till pappa, en till syster, en till moster, en till katten, en till gammelfarmor-Eva, osv, osv. Jag rev och slet tills fingrarna blödde och slutade först när vaserna tog slut och jag fick en klump i magen för jag insåg att jag hade plockat alla stora blåklockor i snåret, och att de snart skulle vissna där i vasen på fönsterkarmen. Mamma kunde ibland säga att de var vackrast där de stod, och då blev jag lite vemodig för jag var inte bara en sann djurvän utan även en naturvän och tyckte att även blommorna hade ett väsen i sig. Men trots det var det ju inte på långa vägar lika roligt att titta på dem som att plocka dem och arrangera dem med ogräs, ris och kvistar i hinkar, vaser och glas i små miniutställningar.

Något som jag ofta stöter på och finner något provocerande då jag försöker återskapa lite av blomsterruset jag upplevde som barn ute på Ljusterös soliga ängar och snår, genom att besöka någon av stans alla blomsterbutiker (fönstershoppar allt som oftast dock), är att jag ofta blir ifrågasatt när jag ber om: ”Fem kvistar Daggkåpa, tack.” och får till svar: ”Men det är ju utfyllnadsväxter!”. Då undrar jag hur man som människa (florist, hallå!) är funtad... Men men, det är kanske bara jag. Min poäng som jag försöker komma fram till, är att florister idag (och då menar jag ta mig fasen alla) är synonyma med en obehaglig perfektionssträvan som inte på något vis gör blommorna rättvisa. Kill your darlings genom överarrangerade och kompakta kompositioner. Det är många stylister som är duktiga på detta men hittills har jag inte stött på någon florist.

På 1600-talet däremot, då hade man koll på blomsterarrangemang!

Oh yes please...

Gimme, gimme! Som om det inte fanns mycket nog som redan lockade så surfade jag just in på den digitala visningen av Bukowskis Moderna auktion som startar imorgon. Jag skulle offra en hel del för någon av dessa pjäser.

Skulptur Karl Momen

Målning Olle Olsson-Hagalund

Stol Hans Asplund

Skåp Josef Frank

Fåtölj Carl-Gustav Hjort

Vägglampa Josef Frank

Date night på Gärdet

En lördagskväll i september. Egenhändigt plockade kantareller i pajen, rabarberkompott som puttrar på spisen, gott vin och små små ögonblick av sann höstlycka. Matbordet har fått flytta in i vardagsrummet i sällskap av laxrosa linnegardiner. Idag väntar blomsterplock på Rosendahls trädgårdar och kakor, kakor, kakor. Så!

Skördefest!

100% ekologiskt från skogarna kring Mörtviken.

Triss i mjölkpallar

Just nu råder det totalt mjölkpallsfnatt i mitt huvud! Jag vill ha dem, stapla dem, måla dem, bygga dem, flytta runt dem, titta på dem. Och kanske sist av allt sitta på dem. Här ser ni tre av dem. Först ut är Staffan Holms blonda variant, sedan Ingvar Kamprads (jag föredrar den i obehandlad furu) och sist ut Josef Franks raring. Den var dock ännu rarare när Johnny Johansson lackade den gråblå till utställningen Acne + Svenskt Tenn.